Social hållbarhet avgörande för industrins resiliens

Forskningsprojektet Hållbara leverantörskedjor för en resilient industri har analyserat hur social hållbarhet hanteras i relationen mellan beställare och leverantörer inom gruv- och mineralindustrin. Resultaten visar att frågor som säkerhet och arbetsmiljö är väl integrerade, medan andra sociala hållbarhetsfrågor fortfarande riskerar att hamna i skymundan.

Forskningsprojektet Hållbara leverantörskedjor för en resilient industri har fokuserat på hur social hållbarhet kan säkras i industriella leverantörskedjor, med särskilt fokus på upphandling, kravställningar och hållbarhetsrapportering. En viktig utgångspunkt för projektet är att gruv- och mineralindustrins produktion har blivit allt mer komplex till följd av outsourcing, samtidigt som styrningen av sociala hållbarhetsfrågor inte har utvecklats i samma takt. Det har skapat nya utmaningar i relationerna mellan beställare, leverantörer och underleverantörer.

Att hantera dessa frågor är avgörande för industrins långsiktiga omställningsförmåga.
– Social hållbarhet ses som en förutsättning för att industrins omställning ska vara hållbar, attraktiv och resilient över tid. Om frågor som arbetsmiljö, säkerhet, jämställdhet och andra sociala risker i leverantörskedjorna inte hanteras på ett tillräckligt bra sätt riskerar det att få konsekvenser för såväl företag och leverantörer som arbetstagare och de samhällen där industrin verkar, säger Magnus Nygren, universitetslektor på Luleå tekniska universitet, som arbetat i projektet.

Projektets huvudsakliga syfte har varit att stärka industrins resiliens och omställningsförmåga genom att utveckla kunskap om hur social hållbarhet kan främjas i relationen mellan beställare och leverantörer. Målet har varit att ta fram ett kunskapsunderlag som kan användas för att utveckla upphandling, kravställningar och hållbarhetsrapportering samt att skapa en ökad förståelse mellan beställare och leverantörer kring sociala hållbarhetsrisker och möjliga arbetssätt.

En analytisk utmaning under projektets gång har varit att social hållbarhet är ett brett och delvis svårfångat begrepp. Det omfattar många olika frågor, bland annat arbetsmiljö, säkerhet, jämställdhet, arbetsvillkor, lokalsamhällen och arbetslivskriminalitet.

– Denna utmaning var delvis förväntad och hanterades genom att projektet byggdes upp som en gemensam kunskapsprocess mellan de deltagande parterna, säger Magnus Nygren.

Själva projektgenomförandet och samarbetet inom konsortiet, som bestått av Luleå tekniska universitet, IVL Svenska miljöinstitutet, LKAB och Metso, har däremot fungerat väl och fortlöpt enligt plan utan några större hinder.

Projektets resultat visar hur social hållbarhet förstås och hanteras i praktiken inom industriella beställar–leverantörsrelationer. Analysen visar att social hållbarhet främst representeras genom etablerade frågor som arbetsmiljö, hälsa och säkerhet, mänskliga rättigheter och affärsetik. Säkerhet framstår som den sociala fråga som är mest integrerad i både styrning och operativ praktik. Projektet identifierar flera styrningsluckor, bland annat mellan policy och praktik, mellan strategisk och operativ nivå, mellan olika funktioner samt mellan beställare, leverantörer och underleverantörer. SUPPLYCHAIN har även resulterat i praktiska rekommendationer för hur social hållbarhet kan utvecklas mer sammanhållet i relationerna mellan beställare och leverantörer.

Resultaten bidrar till att hantera den identifierade utmaningen genom att synliggöra och förklara dessa styrningsluckor.
– I stället för att beskriva problemen som rena implementeringsbrister visar rapporten hur de uppstår i samspelet mellan hur social hållbarhet definieras, hur den styrs och hur arbetet organiseras i praktiken. Detta ger både beställare och leverantörer bättre förutsättningar att utveckla arbetssätt som inte enbart bygger på fler krav eller mer uppföljning, utan även på dialog, samordning, lärande och en tydligare översättning mellan policy och det dagliga arbetet, säger Kristina Johansson, biträdande professor på Luleå tekniska universitet, som också deltagit i projektet.

Ett delvis oväntat resultat är hur sällan begreppet social hållbarhet används explicit i den operativa verksamheten, trots att flera av dess delområden faktiskt hanteras i praktiken. Framför allt frågor kopplade till säkerhet och arbetsmiljö är starkt integrerade, medan bredare sociala frågor såsom inkludering, arbetsvillkor längre ned i leverantörskedjan, boende, inpendling och påverkan på lokalsamhällen ofta hamnar mer i skymundan.

Efter projektets avslut har slutrapporten spridits inom konsortiet och tagits emot väl. Projektparterna har även planerat en uppföljning för att diskutera hur resultaten kan implementeras i praktiken och hur arbetet kan drivas vidare framöver.

Projektpartner: Luleå tekniska universitet, IVL Svenska miljöinstitutet, LKAB och Metso

Foto: LKAB pressbilder, Fredric Alm